Jag dansade igår. Jag gör det varje måndag tillsammans med ett gäng kvinnor men igår var det liksom annorlunda. Jag inte bara dansade utan jag gick all in och var ett med musiken. Tog ut alla mina aggressioner och gav järnet så jag var genomsvettig efter passet. Min danslärare kollade på mig förvånat och bara ”Hey, jäklar vilken energi du har idag! I like it!” och denna energi verkade smitta av sig till resten av gruppen för det var en kvinna som blev så pepp så hon ville gå och ta ett glas vin efter måndagsdansen. Vi tackade nej till det igår eftersom det var så sent men sa att vi ska boka in en lördag framöver för drinkar, tjejkväll och dans. 🙂

Efter dansen kom jag hem till min man och vi hade ett bra snack. Vi pratade om torsdagens dejt då min man ska träffa och troligen ligga med den här nya kvinnan han connectat med. Jag sa att jag inte ville veta hur hon kände för honom eller vad hon säger till honom men att jag ändå trodde jag ville veta vad de tänkt göra och var de ska vara. För någonstans vill jag ju ändå dela denna nya upplevelse med min man och kunna vara glad för hans skull att han också får prova på vårt poly-liv.

-Är du säker på att du vill veta?, frågade min man.

Han var orolig för att jag återigen skulle få panik och ligga sömnlös en hel natt eller behandla honom som världens kräk som förstör våra liv. Men jag sa att jag trodde att jag var mer stabil nu än innan och att jag trodde att det inte vore bra om jag inte visste någonting alls. Risken med att inte veta någonting är att man inte i förväg då kan sätta gränser för sin egen integritet. Som ett exempel så pratade jag om att jag inte skulle vilja att de hade sex i vår bil. För det är vår sfär, vår familjebil, och jag ville inte att tankarna på att de har haft sex i bilen dyker upp varje gång vi ska iväg på familjeutflykt. Min man tyckte det var en rimlig gräns.

– Men är det okej om jag skjutsar henne någonstans i vår bil?, frågade min man.

Jag funderade länge… rent logiskt sett så skulle det väl inte vara nåt problem men vi märkte båda två att tanken triggade mig och jag hamnade direkt i försvarsställning och blev lite agro i vår diskussion. Min man sa att han märkte att stämningen skiftade och jag fick förklara att jag logiskt sett var okej med det men att något uppenbarligen triggades av detta så vi beslutade att han får ta tåget och lämna vår familjebil hemma. Jag ville inte tänka på henne varje gång jag satte mig i vår bil, jag ville behålla vårt familjeliv för oss själva och tydligen inkluderades vår bil i detta familjeliv också.

– En vacker dag när jag inte längre triggas av nya saker och är helt fine med poly så kanske det är okej att du skjutsar dina dejter i vår bil men i nuläget så är det ju uppenbarligen en tanke som stör mig så vi kan väl låta bli…

I dagsläget kan jag liksom inte förutse vad som triggar mig utan det kommer som en överraskning. Jag litar inte riktigt på min mentala stabilitet ännu utan jag är på min vakt att nästa trigger ska eskalera en tanketornado och att mina worst case scenario tankar ska bli fullständiga faktum i min hjärna. Min man sa också att efter denna torsdagsträff så ska de ta paus en stund eftersom hon åker på resa… och lite för att jag (och hennes man) ska få landa lite och känna efter. Ja, hon är också poly och trebarnsmamma så det finns ju fler personer att ta hänsyn till i denna situation.

Jag håller på att läsa en bok som heter ”More than two- An practical guide to ethical polyamory” och den har hjälpt mig väldigt mycket i den här processen faktiskt. Boken har agerat som en guide och förklarat skillnaden på att sätta regler (vilket tydligen inte är bra) och att sätta gränser (vilket är bra för sin egen integritet). Jag ska skriva nåt inlägg som beskriver detta mer men än så länge är det fortfarande lite luddigt vad skillnaden är. Men jag insåg att jag måste lära känna mig själv så jag vet vilka gränser jag ska sätta så att jag känner att min integritet är bibehållen i den här processen. Det är också viktigt att det blir tydligt för min man så han inte oavsiktligt råkar göra ett övertramp som jag sedan blir sårad av. Ett exempel hade ju eventuellt kunna bli det här med bilen. Att han antagit att det var okej att skjutsa henne i vår bil men att jag hade reagerat och känt mig överkörd (höhö) av det i efterhand.

Vilket äventyr… jag är just nu i en sorgebearbetningsprocess. Vi diskuterade det igår också, min man och jag, att det verkar som att jag går igenom en livskris. Min första fas till det här med att han skulle dejta en kvinna var total förnekelse. Jag gick länge och hoppades på att det inte skulle ske och intalade mig själv att det säkert blir inställt. Efter att jag insett att de faktiskt skulle träffas så kände jag ett starkt motstånd och reagerade känslomässigt väldigt starkt, kände mig maktlös och sviken. Min ångest och mina känslor löpte amok och jag var övertygad om att hela vårt liv var förstört för all framtid.

Nu har jag nånstans accepterat att detta händer, lutar mig lite tillbaka och inser att jag inte kan kontrollera processen utan jag får låta det ske och fokusera på vad jag behöver för att må bra. Jag är i djup sorgebearbetning för den relation som jag tidigare haft med min man. Vi kommer aldrig kunna gå tillbaka till hur vår relation varit de första 10 åren av vår tid tillsammans. Jag inser att den jag varit under de första 10 åren har varit en väldigt trygghetssökande person som har lagt alldeles för mycket fokus på att min man ska vara min trygghet men det är dags att jag själv tar ansvar och hittar min egna trygghet och stabilitet.

Nästa steg i livskrisprocessen ska vara att hitta det nya… som jag idag inte har en aning om vad det är. Jag vet att jag kommer förändras. Jag känner liksom att det bubblar inombords och jag har börjat hitta nya delar av mig själv som jag inte visste fanns där. Oerhört starka delar av mig själv. Jag känner liksom att det finns en enorm styrka och potential inuti mig som bara väntar på att få komma fram. Jag behöver bara sörja klart så att det kan få utrymme att utvecklas.

Så på återseende… vi ses på andra sidan livskrisen.

Kommentera, reagera, ifrågasätt, maila, connecta! Jag skulle uppskatta att hålla en dialog med andra som funderar på samma saker. Vill du inte kommentera offentligt så finns det en mail att kontakta. Jag kommer vara mer aktiv denna period eftersom det är så mycket som händer i mitt sinne som behöver komma ut.

Lev nu, livet går inte i repris och du kommer aldrig vara yngre än idag! 😛