Jag kan inte påstå att jag landat i allt än… det faktum att mitt man connectat och dejtar en annan kvinna som också är poly är jobbigare än jag trott att hantera. Min logiska hjärna säger att det är bra, precis som det ska vara, ändrar ingenting i vår relation… mina känslor och mitt psykosomatiska välbefinnande håller inte med. Jag har fortfarande en klump i halsen och svårt att andas ibland. Ångesten tar liksom över och jag känner mig maktlös.

Men någonstans har jag valt att släppa kontrollen ändå och lita på att jag kommer kunna hantera det här om jag ger mig själv tid. Jag har sagt till min man att jag vill veta så lite som möjligt. Först trodde jag att det skulle kännas bra att dela erfarenheten och få höra vad de sagt och gjort… men näe, det kändes inte bra. Han berättade att hon är helt betuttad i honom och aldrig träffat någon som han i hela sitt liv och det enda som hände i mitt huvud var att jag blev rädd. Återigen rädd att bli lämnad, ersatt, övergiven och nu kom en annan tanke upp i huvudet också…

Jag fick för mig att hon skulle vara en kopia av min mor som alltid blev himlastormande förälskad i sina nya män. Hon bytte partner rätt ofta när jag var liten och mönstret var alltid detsamma:

Himlastormande känslor och ”aldrig träffat någon som han i hela mitt liv, han är fantastisk och underbar, ingen förstår mig lika bra som han, han är hela mitt liv” för att sedan efter några månader skifta till extrem svartsjuka, terror, bråk, slagsmål, kaos och såklart glömde hon i princip bort att hon hade barn. Vi fick liksom bara ta på oss säkerhetsbältena och hoppa in i bilen utan fungerade bromsar och hoppas på att vi skulle klara oss utan permanenta skador.

Så när min man då berättade vad den här dejten sagt och gjort och att hon sagt att hon ”aldrig träffat någon som han” så triggades barndomsminnena upp igen och jag blev övertygad att hon skulle visa sig vara en exakt kopia av min mamma. Jag var övertygad om att hon skulle orsaka en extremt intensiv romans med min man som skulle börja himlastormande för att sedan sluta i katastrof. Jag låg vaken en hel natt och nojjade om det här, jag var helt övertygad om att utfallet jag förutsåg skulle inträffa, MED 100% SANNOLIKHET! Vårt harmoniska hemmaliv skulle vara så gott som förstört och vi skulle behöva flytta från landet för att komma ifrån klorna på en ny narcissist som min man dragit in i våra liv…

Jag var tvungen att ringa en vän… en polyvän som sedan några år har en polyrelation och har gått igenom känslor av svartsjuka och rädslor för att bli lämnad. Jag var tvungen att förklara min upplevelse för att få en reality check på om mina rädslor var rimliga eller om jag kanske överdrev en smula.. Han tyckte nog att jag överreagerat och sa att det troligen berodde på mina tidigare erfarenheter. Men han sa också att man ju aldrig kan förutse om man har med en narcissist att göra men att borde jag och min man borde vara väl utrustade för att känna igen tidiga tecken på om så var fallet med tanke på att vi hanterat min narcissistiska mor i många många mååååååånga år. Han gav mig rådet att lita på min man, släppa kontrollen och försöka vara tydlig med vilka gränser jag hade för att se till att jag själv mådde bra i processen.

Så jag funderade över gränser och hur jag ska hantera situationen och se till att jag får den bekräftelse jag behöver men i ärlighetens namn…så vet jag inte riktigt. Min lista så här långt ser i alla fall ut som nedan

Miss J´s Polyregler

• De ska inte dejta i vår hemstad, jag vill inte behöva förklara för alla andra mammor varför pappan till vår son kysser en annan kvinna offentligt, rykten sprids så lätt ändå så man kan väl försöka undvika fler om man kan
• Jag vill inte vara involverad i hur hennes känslor utvecklas, hon får inte träffa våra barn, jag vill inte träffa henne, hon ska inte träffa våra gemensamma vänner eller bekanta (alltså så gott det går, shit happens men man kan ju försöka undvika det). I princip, allt han gör med henne gör han vid sidan av vårt liv och jag vill inte ha en ytterligare person involverad med oss.
• Har de sex ska de använda kondom och finns det en risk för STD´s så behöver jag veta det så vi kan parera för risken för smitta
• Han ska komma hem på natten så jag inte behöver ljuga för barnen och förklara varför pappa inte är hemma på morgonen
• Jag vill inte att vi sover i samma säng efter att han träffat henne, för då kommer jag ligga vaken hela natten och vänta på att han kommer hem och fucka upp en helt natts sömn

Först hade jag tänkt att han skulle sova i gästrummet men då känns det som att jag bestraffar honom så jag har bestämt att jag ockuperar gästrummet istället. Ska göra det till min egen ”Woman-cave” och fokusera på mig själv de kvällar han träffar henne. Kanske kommer jag hitta nya sidor av mig själv som jag inte visste att jag hade…

Jag tror faktiskt hela vår relation kommer förändras fundamentalt tack vare detta. Jag har insett att jag lagt alldeles för stor vikt på saker som min man gör eller inte gör, att min trygghet faller så lätt, och jag vill inte ha det så. Men nu behöver jag hitta balansen i relationen och lära mig själv att vara min egen trygghet. Men några frågeställningar jag har just nu är:

Hur ska jag känna mig connectad till min man när jag troligen behöver stänga av en del av mina känslor för honom? Kommer jag märka om jag stänger av för mycket känslor och blir likgiltig istället? Vem är han egentligen för mig nu om han inte längre är min trygghet? Vilket stöd ska jag förutsätta att han kan ge mig? Vad behöver jag från honom i vår relation?

De ska träffas på torsdag igen. Jag vill inte ens veta vad de ska göra då, det spelar väl ingen roll egentligen. Det viktigaste är att han är sig själv och fortfarande kommer finnas i vår familj på samma sätt som innan. Sen behöver jag tid att hitta mitt nya jag, hitta vår nya relation, hitta min trygghet, hitta mig själv… och det kanske jag behöver göra på egen hand, utan min partner.

Så jag skulle vilja avsluta med att säga

”Hej då gamla Miss J och vi får se vem som vaknar till liv på andra sidan av polyprocessen”

Ta hand om er, kommentera gärna om ni har funderingar eller kloka inputs. Kommentera gärna om ni tror att jag är helt ute och cyklar också men kom ihåg att vara artiga och hålla god ton. Jag vet inte hur den här polyprocessen slutar men jag ska uppdatera i bloggen hur det går…alltid finns det väl nån som kan lära sig nåt av mina påhitt…

Peace, love, acceptance and understanding